Disputation: Barn med diagnoser. Mödrars och skolors strategier i Stockholm

2021-05-26

Emma Laurin
Emma Laurin

Den 4 juni försvarar Emma Laurin sin doktorsavhandling i utbildningssociologi: Barn med diagnoser. Mödrars och skolors strategier i Stockholm.

Se abstract (eng) och avhandling.

Disputationen äger rum fredag 4 juni, kl 13.15 i Sal IV på Universitetshuset och åhörare kan delta via videolänk i Zoom. Varmt välkomna!

För mer information samt länk till Zoom, se kalendariet.

Till kalendariet

Intervju med Emma Laurin

Du har skrivit en avhandling i utbildningssociologi – hur kommer det sig att du valde att forska i just det ämnet?

Jag är sedan länge intresserad av utbildning och har arbetat i utbildningsfrågor även innan jag började doktorera. Utbildningssociologi är ett spännande ämne där man kan studera utbildning på alla nivåer och i relation till olika delar av samhället. En viktig fråga inom utbildningssociologin, som jag själv tycker är mycket intressant, är frågan om vad utbildning betyder och hur den används av olika sociala grupper.

Kan du kort beskriva dina viktigaste resultat?

I min studie undersöker jag betydelsen av neuropsykiatriska diagnoser i skolan. Studien baseras i huvudsak på intervjuer med rektorer och mödrar till barn med diagnoserna ADHD och autismspektrumtillstånd (AST). Ett viktigt resultat i studien är att föräldrar, framför allt mödrar, till barn med sådana diagnoser lämnas med ett tungt individuellt ansvar för sina barns skolgång vilken många gånger blivit komplicerad. När skolan inte fungerar är det många gånger upp till föräldrarna att finna vägen fram för sina barn. Men det utbildningsutbud föräldrarna möter med olika typer av skolverksamheter och skolor med olika mycket ekonomiska medel och kompetens är ofta föränderligt och svårnavigerat. I den situationen får familjernas resurser särskilt stor betydelse. Det vill säga att i vilken mån föräldrarna har kunskaper, tid och sociala kontakter till exempel får utslag för barnens situation.

Barnens diagnoser är också centrala i föräldrarnas kamp för att förbättra sina barns skolsituation men vad diagnoserna betyder för olika familjer präglas av föräldrarnas sociala, ekonomiska och kulturella tillgångar. En förutsättning för att diagnoserna skulle ge resurser och stöd till barnen var också i många fall att föräldrarna redan hade tillgångar. De neuropsykiatriska diagnoserna som förklaringsmodell kunde till exempel ge utdelning i skolan i form av förståelse för barnen men det krävdes att föräldrarna lade ned tid och kraft på att förmedla kunskap om diagnoserna till skolan. För de familjer som hade mycket resurser kunde diagnosen bli del i en konverteringsstrategi där en typ av tillgångar omvandlades till en annan. För familjer med färre resurser var möjligheterna att få stöd och förståelse genom barnens diagnoser ofta mer begränsade. Att vara resursstark var dock långt ifrån någon garanti för att finna en bra skolsituation för barnen. I många fall var barnens utbildningsvägar begränsade, oavsett föräldrarnas resurser.

Finns det något som du skulle vilja forska vidare på?

Det finns mycket jag vill forska om men ett av mina intresseområden är elever med långvarig skolfrånvaro. Under mitt arbete med avhandlingen kom jag i kontakt med relativt många familjer där barnen inte gått i skolan under längre perioder. Frågan om så kallade hemmasittare har ju lyfts i politiken och i media under de senaste åren men ännu så länge finns det mycket lite forskning på området. Jag och några kollegor har dock fått medel till en förstudie om erfarenheter bland barn med långvarig skolfrånvaro och deras föräldrar så den ska jag jobba med efter disputationen.

Har du något tips till de som funderar på att börja doktorera?

Sök doktorandtjänster! Det är så givande att doktorera och hittar man ett område man är intresserad av tror jag inte att man ångrar sig.

Aktuellt